Redovisningsdagarna

Jag var först ut att bli opponerad på vilket förmodligen gjorde att jag kom ganska lätt undan men åandra sidan verkade de som att nästan ingen visste just då vad exakt som förväntades av oss och vilken nivå vi skulle attackera på så då hade nog vem som helst kommit undan som varit först. 
Jag kände mig ändå lugn, spelet blev så pass klart och bra som det hann bli och därför kände jag mig nöjd - opponenter hade kunnat ifrågasatt och jag hade kunnat borsta av och släppa det.
Och tvärt om men likadant med min rapport, som bara hann bli så klar som den hann bli. Rapporten var jag inte nöjd med och därför hade personer kunna ifrågasatt och jag hade kunnat hålla med och förstå.
Däremot var opponeringen på Tina besvärligare. Jag gillar inte att klaga på andras saker utan tycker att var och en får stå för sitt eget, och även om jag inte hade så mycket att klaga på så kändes det därför lite sådär. 
Jag önskar att alla (inklusive migsjälv) hade haft mer tid/ork att sätta sig in i fler av andras texter (framförallt) då hade diskussionerna möjligen blivit lite mer levande. Dock tycker jag att redovisningsdagarna var (lite långa men) väldigt kul och intressanta. Speciellt intressant tycker jag det var att se hur alla löst uppgiften på så olika sätt.